Nej, inte långt mellan de stickade varven, men långt mellan inläggen. Det har blivit en del stickade grejer, men efter tips, från svägerskan, på mönster så har jag kommit igen med att sy. En sväng till Skroten och service på symaskinen så var jag igång.
En stuvbit från en korg blev en väska.
Koftan ville ha en kompis för jag vill vara varm om halsen när det är kallt ute. Det blev en Marin i Tant Koftas handfärgade filisilk. Hon hade en faluröd som trivdes väldigt bra med knapparnas röda rand. Den blev inte så stor, men det passar mig bra denna gången.
Så blev den klar. Mjuk som en dröm och precis så enkel i modellen, som jag tänkt. Och vilken tur jag hade med knapparna. Hittade dem sista dagen som Birthe Sahl ställde ut och sålde sina keramikknappar på Sintra.
Funderade en del på kanter, men bestämde mig för vanliga resårer på ärmar, knappkanter och halsringning och halvresår på nederkanten eftersom jag inte vill att den ska dra inåt där. Till skillnad från de flesta tröjor jag ser, så låter jag inte knappkanten gå ända upp. Jag föredrar att halskanten får en obruten linje.
Det har varit trögt att sticka vidare eftersom jag haft en aning om att garnet är i knappaste laget för att räcka till. Det köptes på en utförsäljning och tillverkas inte längre. Men nu har jag hittat det på ett ställe i England och beställt några nystan till. Så nu stickar jag lugnt vidare i trygg förvisning om att jag ska kunna få en hel kofta så småningom.
Det flyter på bra och nu är oket färdigt. Prova för att se hur många maskor jag ska lägga upp under armarna.
